Med tanke på att Lars Vilks numera uttalat stöder organisationen SION – och morgondagens kulturdebatt på Jamtli, passar jag på att påminna om denna text som publicerades på LT:s ledarsida 31/8.
Svår konst att få sista ordet
Folk är trötta på att tala om Lars Vilks, ändå är hans namn på allas läppar. Så kan man sammanfatta debatten efter att Jamtli tvingats ställa in utställningen ”Udda & Jämt” eftersom alla konstnärer har hoppat av i protest mot beslutet att porta Vilks.
”Egentligen förstår jag inte vad jag sitter här för”, sa Karin Mamma Andersson, en av avhopparna, ointresserat i en intervju P1 Morgon i går. Hon tyckte tydligen att hon hade viktigare saker för sig. Men hon ställde trots allt upp för en intervju, något som de andra inte varit intresserade av. Karin Mamma Andersson motiverade sitt avhopp med att man inte kan behandla konstnärskåren hur som helst, men hon ville helst slippa att prata om Vilks. Trots det tycker hon att det är sorgligt att han alltid lyckas få sista ordet. Men det är väl ärligt talat inte så konstigt när ingen annan gör anspråk på det.
Intrycket är att de samtidskonstnärer som hoppat av ”Udda & Jämt” är besvärande ointresserade av sin samtid. Avhopparen Anna Odell har ändå kommenterat händelsen som ledde fram till Jamtlis beslut – Vilks medverkan i en anti-muslimsk konferens i New York på det ödesmättade datumet 11 september – i Sveriges radio: ”Skulle en muslim tycka att det här är det värsta han har gjort? Är inte det värsta, gissar jag, att göra rondellhunden?”
Det finns ju faktiskt sätt att ta reda på det, nämligen att fråga någon. Och hade hon frågat minst två muslimer, hade hon antagligen insett att det inte går att få ett entydigt svar. Gruppen muslimer består av en massa olika individer med lika många olika sätt att se på Vilks konst.
Aftonbladet publicerade på sitt håll en lång intervju med Lars Vilks själv i går. I den passade konstnären på att berömma anti-islamisten Pamela Geller för att hon är formidabelt skicklig när hon svarar på kritik, samtidigt som han inte ens kunde nämna någon extrem muslim vid namn: ”Jag har förstått att de finns i Örebro och Uppsala och även i Karlstad. På platser där du har en talrik population muslimer så får du ett gäng som är extrema och de har tyvärr kontakt med andra.”
Mannen vars namn är på allas läppar berömmer namngivna anti- islamister och kallar muslimer för en ”talrik population”; det låter som han pratar om gråsparvar, bananflugor eller någon slags ohyra.
Och vad gör hans konstnärskolleger? Vet inte. Men något mycket, mycket viktigt måste det i alla fall vara.
IN
ledarbloggen.wordpress.com 